Vinn en mobiltelefon

Klicka på bilden och håll tummarna!

Inlägg nummer 101

…således så var det föregående inlägget nummer 100. Grattis till mig!!! Tack tack!

(Jag kan också nämna att det har producerats 192 stycken kommentarer! Tack tack för det, säger jag,)

En härlig brunch ute på landet

Foto & collage: Bitar av livet

I helgen var jag på släktkalas på Skårs gård i Halland. Vi serverades en brunch som tog flera timmar att gå igenom och när jag trodde att jag var klar – ja då fick jag veta att det fanns våfflor också. Man behövde ju inte… men vem kan motstå en våffla till kaffet. Miljön och omgivningen var så härlig och rogivande. Man satt och åt i ett gammalt stall (nuförtiden utan vare sig hästar eller hö) och maten stod uppdukad i ett rum brevid där ljuset flödade in från de stora fönstren. Vackra uppläggningsfat och skålar gjorde att man inte bara åt med munnen utan även med ögonen. Tack snälla farbror och faster för ett mysigt och trevligt kalas!

Salta löss och en hysterisk morsa

Man är olika noggran med olika saker. Och vissa dagar är man extremt noggran men nåt man inte tog så allvarligt på dagen innan. Det kan bli lite knepigt för ens familjemedlemmar… Städning är väl en sån sak. Vissa dagar kan jag vara helt ok med att det ligger prylar lite varstans och att det flyger en dammråtta eller två över golvet, för att nästa dag bli helt hysterisk över samma prylar och råttor. Då ska ALLT åtgärdas omedelbums! Sen är mamma glad igen!

Läste i gårdagens tidning i morse (dagens tidning får vänta till ikväll) att det i går var Store Lusedagen i Danmark. För åttonde året i rad uppmanades alla föräldrar att luskamma sina barn och åtgärda eventuella problem. Så himla smart! Löss är nåt som jag inte tar med en nypa salt. På vårt dagis (och de flesta andra dagis) kommer det då och då upp lappar där de meddelar att det finns löss i huset och då gäller det att ha koll på dotterns hårbotten och eventuella kliattacker. Peppar, peppar så har vi klarat oss i från objudna gäster i håret – kanske för att dottern alltid har håret flätat. Men om alla kollade håret samma dag så skulle nog många slippa att bli ”smittade”.

Men det som är lite märkligt är att så fort jag får se dessa informativa lappar om löss, magsjuka, mask eller annat – då får jag nästan genast samtliga symtom…. Hypokondriker? Näää…. (?)

P.S Den söta saltskålen med glaskupa har jag köpt på Village.

Sött med gott samvete

…så var det dags för lite konsumentinformation…. eller reklam kallas det väl.  Jag har sedan några år tillbaka funderat mycket på det här med socker – antagligen sedan jag blev mamma.

Socker i godis, kakor och saft är på något sätt ok för där vet man att det finns och man kan reglera och sätta gränser för intaget av snasket. Men att det däremot finns socker i mängder i andra varor tycker jag är läskigt.

Ännu värre är det när nåt ska vara sockerfritt och de istället ersatt sockret med nåt kemiskt som är betydligt värre för kroppen.

Pannkakor är populärt här hemma och jag är tyvärr inte typen som saftar och syltar och jag har länge kollat efter sylt med lägre sockerhalt. Jag menar bär är ju söta i sig och det borde ju inte behövas så mycket socker. Men icke!

MEN NU har Önos äntligen fått till en sylt utan socker utan det är bara bär och dess egna socker. Som grädde på moset så man piffat till locket så det ser verkligen ut att vara farmors hemlagade sylt.

Provade sylten i dag och den var verkligen god. Inte så söt och sliskig utan den smakade jordgubb hela vägen. Färgen är inte heller konstgjord utan äkta. Mums.

Så himla bra!!!

En miljard kronor ska läggas på The World Village of Women Sports i Malmö. Ett utbildnings- och forskningscentrum för kvinnlig idrott och då främst damfotboll.  Äntligen säger jag! Det var på tiden.

Precis som så mycket annat så utgår man idag från forskningsresultat och prestationer från män – nu kan man börja utgå från kvinnorna. Det låter ju så självklart att man måste göra det för att kunna ställa rätt diagnos vid skador eller öka prestationen hos en idrottskvinna kan man tycka, men det har det inte varit tidigare. Jag hoppas att detta kan hjälpa till att ändra synen på kvinnoidrotten och ge tjejer samma möjligheter att utöva en sport som de brinner för.  Alltså, 5 stora BITAR till initiativtagarna av detta projekt. Läs mer här!

Tyvärr har jag själv upplevt hur tjejer skuffats undan och inte uppskattats för deras prestationer. Jag är absolut ingen idrottskvinna men en gång i tiden så spelade jag fotboll och i slutet av min ”karriär” spelade jag och mina tjejkompisar i byns damlag.

Våra matcher spelades på den geggiga och mindre häftiga fotbollsplanen vid skolan, herrarna spelade på IP (indrottsplatsen). Ok, de var ganska bra och drog mycket mer publik (typ hela byn var där när det var hemmamatch – inklusive jag själv). Men det var inte det som sas vara anledningen utan att vi fick inte spela där för vi skulle förstöra planen. What!!??? Och inte nog med det – juniorpojklaget fick minsann spela där. Pust och stön. Jag slutade i den vevan. Då var jag 17 år och hade spelat sisådär 5 år.

Damlaget försvann helt nåt år senare och då hade de inte haft nån tränare på säkert två år. – Ni är för dåliga, hette det. Jaha men det var ju konstigt då!

Heja alla idrottstjejer som orkar kämpa vidare!

Uppdrag barn

Childhood arbetar för att utsatta barn i världen ska få en bättre chans i livet. Gå in och läs mer på www.uppdragbarn.se