Jag har inte bloggat på ett tag – men jag har massor med bloggmaterial. Tyvärr blir det snabbt inaktuellt men efter en helgtripp till Linköping i augusti hade jag samlat på mig så många typiska bloggbilder, bra dessutom, att jag inte bara kan låta dem ligga. Så här kommer en sensommarhelg i bilder. Jättemysigt och trevligt med både släktträff, hotellfrukostar, mycket lek, avkoppling och romantik.
Jag är inget Michael-fan, men det här var häftigt!
Häromdagen var vi i Eslöv… det händer väldigt sällan trots att det inte ligger speciellt långt bort. Det är liksom åt fel håll och i Lund, som ligger lika nära och rätt håll, finns det betydligt mer av det mesta.
Nu var vi iallafall där för att uträtta några ärenden… polisärenden… passärenden och lite annat. Jag och barnen sitter i bilen och väntar på maken som är och tar ut pengar, när jag ser att vi parkerat bredvid ett café. Jag tittar lite till och ser att det ser väldigt trevligt ut. Det verkar vara ett café och deli… Min dröm har de senaste 15 åren varit att öppna ett café och deli – ”Emmas Café och Deli”. Så jag tänker på det i nån minut. Sen tänker jag självklart på min blogg och kommer ihåg att jag har kameran i väskan. Jag ser att maken är på väg tillbaka och känner det enormt stora behovet att ta kort på alla fina saker jag ser genom skyltfönstret. Jag säger till dottern vart jag ska och springer in i lokalen (barnen var ensamma max 15 sekunder i bilen innan maken var framme).
Väl inne frågar jag om jag får ta några bilder till min blogg då jag tyckte att det såg så fint ut. Jag inser att det där lät ju lite dumt så jag ber att få köpa med mig två bitar av den smarriga morotskakan också. Tjejen bakom disken såg lite förvånad ut först men finner sig snabbt. När jag klickat av tjugotalet bilder på bröd, marmeladburkar och kakor frågar jag lite skämtsamt om de brukar ha så här knäppa kunder och istället för att säga något i stil med ”nämen du är väl inte knäpp” så säger hon: ”Det är alltid trevligt med knäppa kunder så att det händer nåt annorlunda!” …..!
Ja, ställer man frågor så får man ju räkna med ärliga svar också…
….eller var det japaner?
I höstas köpte jag massor med tulpanlökar och tryckte ner lite varstans i trädgården. Olika sorter i olika färger. Nu är det fantastiskt roligt att gå omkring och titta på hur de kommer upp och slår ut. Alla har inte slagit ut än, vilket är tur – då får jag ha mina älsklingsblommor omkring mig ett bra tag till.
Så himla roligt! Vilket ös! Vad många autografer dottern fick! Vad bra Petra var när hon improviserade! Vilka bra låtar!!!
Ikväll ser vi det igen – fast hemma i soffan och då hejar vi på Star Pilots, Agnes, Anna och Maria och Malena Ernman och Next 3. Och Susanne Alfvengren var ju bra också. Det var väl alla utom Thorleifs och Sara va…?
Bästa citatet från Petra var när hon intervjuar en av småkillarna i Next 3 under en av fejkduellerna: ”Ååh så synd! Så gullig men ändå så…..tom!” 
Jag hoppas att Agnes har på sig en längre klänning när hon sitter ner så att hon slipper visa trosorna, och jag hoppas att hemlige artisten sjunger rent ikväll.
Om ni ser puffen till Melodifestivalen ikväll 19.30 så ska ni veta att det var VI, genrepspubliken, som skrek, tjoade, stampade och viftade. Den BÄSTA publiken!
Ps. Och mitt i bland alla dessa människor så sprang jag på Maximilias mamma och fru Hallakulle (som jag just nu inte kan länka till….grr)
Foto & collage: Bitar av livet
Dottern har börjat dansa. Strax innan jul läste jag i tidningen om att det öppnat en drop in dansskola i Lund. Inga uppbundna dagar, inga specifika danser utan man kan droppa in när man vill och dansa vilken dans man vill – efter schemat så klart. Smart säger jag som vet hur svårt det är att bestämma en dag och sedan räkna kallt med att man har ork, friska barn och lust just den dagen. Jag har inte tagit (dans)steget än och steppat loss på Drop in Dance´s lektioner, men dottern har och jag är nu minst 8 steg närmare att själv bege mig dit – med Maximilias mamma kanske?
Trevligt ställe, mycket trevlig ägare, trevliga föräldrar att sitta och prata med medans barnen dansar, gott kaffe och ett mycket inspirerande danschema. Mina chanser att få vara med i Let´s Dance ökar kanske ytterligare om jag kan lite Brazilian Passion.
Ja vill du det? Jag gissar det. Det hela är mycket enkelt. Det du behöver göra är att registrera dig på den nyöppnade webbutiken Lavendeldockor och få så många av dina vänner som möjligt att också registrera sig. Du har då chans att vinna en sprillans ny Röd iPod Nano 8GB, en trevlig vän på bussresan, i joggingspåret eller i solstolen.
Registrera dig HÄR för att vara med i tävlingen.
Webbbutiken Lavendeldockor säljer vackra saker till ditt hem – gör ett besök redan nu.
Foto & collage: Bitar av livet
Jag kommer från västkusten och är uppvuxen vid havet. Precis vid havet. Nära, nära. Nu bor jag lite längre söderut, vid rapsåkrarna, pilträden, den milsvida utsikten över åkrarna och bland storkarna. Här trivs jag bra men saknaden efter havet känns ibland. Havet ligger visserligen inte så förfärligt långt borta – men det är inte tillräckligt nära…
Som tur är bor mina föräldrar kvar nära, nära havet, så när vi är där är ett strandbesök ( eller så många det bara går att klämma in) ett måste. Dottern älskar att vara där – oavsett årstid och väderlek. Att klättra i bergen har blivit ett kall för henne och favoritplatsen ”grottan” måste besökas varje gång annars blir besvikelsen stor. Många stenar har kastats i vattnet och många har släpats hem. Hem till oss. 20 mil söderut.
Jag är för alltid västkustbiten och tänker ibland på den tiden då man bodde där, varför hade man inte vett att uppskatta allt det som man saknar nu. Havet, klipporna, tallarna, närheten till storstad och spårvagnar. Men det var väl vardagen. Skulle jag flytta härifrån skulle jag troligen sakna det platta landskapet och den grötiga dialekten. Tur att det bara tar två timmar att köra upp till ”bästkusten”.
Foto & collage: Bitar av livet
I helgen var jag på släktkalas på Skårs gård i Halland. Vi serverades en brunch som tog flera timmar att gå igenom och när jag trodde att jag var klar – ja då fick jag veta att det fanns våfflor också. Man behövde ju inte… men vem kan motstå en våffla till kaffet. Miljön och omgivningen var så härlig och rogivande. Man satt och åt i ett gammalt stall (nuförtiden utan vare sig hästar eller hö) och maten stod uppdukad i ett rum brevid där ljuset flödade in från de stora fönstren. Vackra uppläggningsfat och skålar gjorde att man inte bara åt med munnen utan även med ögonen. Tack snälla farbror och faster för ett mysigt och trevligt kalas!
