Det är ju faktiskt så att hemmalagat oftast är godast och för ett tag sen gjorde vi ”handburgare” här hemma. -Ja, man håller ju dem med handen, som dottern påpekade. Burgare gjorda av nötfärs och massor med färska och torkade örter, finhackade soltorkade tomater och vitlök. Sen en smarrig guaccamole, lökringar, tomat, ruccola och inlagd gurka på det. Fullkornsbröd gör det lite hela lite nyttigare och faktiskt mycket godare.
Dottern gjorde sin egen specialare med ketchup, gurka och tomat som hamnade ovanpå istället för i.
Apropå ketchup…. man säger ju att något kan råka ut för en såkallad ketchupeffekt – alltså att först kommer inget, sen ingenting och sen kommer allt på en gång…. Precis som ketchupen gjorde förr när man hade den i glasflaska och fick skaka och skaka och….splatt!!! Men nu förtiden finns det ingen som säljer ketchup i glasflaskor… bara chilisås. Så nu borde man alltså säga: -Ja du, det var rena rama chilisåseffekten!
I förra veckan hade jag fikabesök två dagar efter varandra. Visserligen har jag ett bageri på andra sidan gatan – men hembakat är ju alltid godast. Och roligast. Jag bakade en gammal klassiker – kolakakor. Använde dock ett annat recept än vad jag brukar använda och tyckte att degen var lite svårhanterlig. Det kan i och för sig bero på att jag satt. I soffan. Kunde ju inte missa Lipstick Jungle och hann inte med allt i pausen. I alla fall så blev kakorna ganska tjocka och lite väl sega. Jag var lite missnöjd men den dubbla satsen gick åt i ett nafs och det var inte bara fikagästerna som gillade småkakorna utan även dottern och maken. Så i helgen fick jag en ”beställning” av mannen. Lite fler kolakakor tack. – Ok, ok sa jag, men då ska jag ta det gamla receptet. Men, nej, det gick inte för sig för de var PERFEKTA! Ok. Ok.
Så ståendes den här gången och med hjälp av den kära assistenten gjorde jag ett nytt försök. En tredubbel sats den här gången då maken önskade ta med sig ett gäng kakor till mötet på jobbet på måndagen. De hade haft en release på fredagen och kunde passa på att fira lite. Det gick mycket bättre andra gången (efter att jag hällt i lite mer sirap än vad det stod i receptet). Kakorna blev tunnare och inte fullt så sega utan med perfekt konsistens. (och med perfekt kolasmak enligt en av mötesdeltagarna).
Så nu har vi en jätteburk med kolakaor här hemma lagom till mormor och morfars besök till helgen. (Jag får sätta hänglås på burken tror jag så att det finns några kvar till morfar) Dottern fick göra etiketten till burken och då jag ljudade ordet så blev det ”Coola kakor” vilket vi tyckte var lite roligt. Det blev nästan rätt, men det var inget jag kommenterade.
Sätt ugnen på 175 grader. Rör rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta i hop till en deg. Rulla ut degen i 3 till fyra längder. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och platta till lite med fingrarna. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-13 minuter. Skär dem på snedden medan de fortfarande är varma och låt svalna på plåten.
Har man en mamma som hela tiden tar kort på allt, från frukostmackan till sina gummistövlar, och ständigt får höra: ”Ta inte mat än, vänta, vänta, jag ska bara ta ett kort först”, ja då är det inte konstigt att man påverkas. Jag har inte en sån mamma – men min dotter har.
Min lilla rosa kamera följer med mig nästan överallt och det är alltid fritt fram för dottern att låna den. Jag har hittat många märkliga bilder i datorn efter att jag laddat över bilder, men också många väldigt bra. De har ett annat perspektiv om man säger så. Att hon har påverkats av sin mammas bloggande märkte jag häromdagen (när jag satt och förklarade för min mor vad Facebook var). Då kom min lilla tös till mig, visade mig kameran och sa: ”Mamma, nu har jag tagit några bilder som jag vet att du tycker är jättefina. Du kan använda dem om du vill.” ”I min blogg menar du?” sa jag och hon nickade. Så självklart använder jag min snart sexåriga dotters bilder i det här inlägget och konstaterar att det kommer att bli nåt ordentligt av henne när hon blir stor – hon är ju så väldans lik sin mor.
Den rubriken skulle man ju kunna tolka på flera sätt… men som ni ser nedan så handlar det om lussebullebak. Till dotterns stora förtjusning så satte vi en extra gul deg för jäsning och efter spelpausen var det dags att knåda, rulla, snurra och husch in i ugnen.
Mitt i bakandet så utbrister dottern: - Jag förstår inte hur folk kan vara så tanklösa att de går och köper lussekatter när man kan bara själv! Jag fnittrar till och förundras över att en femåring kan ha ett sånt språk och sådana kloka tankar. För visst är det nåt visst med hembakat. Kul och gott. Så jag håller med henne fullständigt och låter bli att tänka på de år som jag inte bakat själv utan köpt med mig torra bullar hem. Innan jag blev mamma. Vi kom därefter överens om att vi alltid skulle baka lussekatter tillsammans till jul. Sen var det dags för russinen att bli begravda i fluffiga snurror.
Härom natten var det trångt i sängen. Vid fyra-tiden kom, för ovanlighetens skull, 5-åriga dottern tassande och ville krypa ner bredvid mig. Där låg redan lillebror sedan nån timme tillbaka, så jag fick varsamt men bestämt skjuta över honom till makens sida.
Så låg vi då där alla fyra och knödde. Varmt och mysigt. Efter ett tag vaknar jag av att dottern petar upprepade gånger på mig. -Mmm, säger jag sömndrucket och får till svar: – Mamma, du borde också operera dig!
Det tar nån sekund innan jag i mitt komaliknande tillstånd begriper vad hon menar. – Du snarkar, hinner hon säga innan jag får fram nåt. -VA? What? Snarkar? Moi? Nähä, kan jag inte tänka mig. Eller jo kanske okej då tänker jag och försvarar mig med att jag är förkyld.
Operationen som min kloka kloka dotter hänvisar till är inte en bröst- eller hjärtoperation utan en sån som hon själv gick igenom i våras då hon opererade bort stora polyper i näsan. Då slutade hon att snarka.
I går kväll, efter många aktiviteter under dagen, hamnade vi i TV-soffan framför ”Stjärnor på is”. (jag och barnen iallafall) Mycket prat och kommentarer om skridskouppvisningarna, kläderna och frisyrerna från mig och dottern. Lillebror snackade, jollrade och gnällde om vartannat. Helt plötsligt var det dags för lottodragningen varav dottern utbrister: -Oooh, nu får alla vara tysta för nu är detLOTTO!!!
Kan tillägga att vi aldrig spelar på lotto men dottern tycker att lottodragningen är ett mycket underhållande program.
Kanske ett framtidsyrke för henne. Lottodragnings-
presentatör. (nej nej nej det hoppas jag inte)
Det är ju faktiskt så att hemmalagat oftast är godast och för ett tag sen gjorde vi ”handburgare” här hemma. -Ja, man håller ju dem med handen, som dottern påpekade. Burgare gjorda av nötfärs och massor med färska och torkade örter, finhackade soltorkade tomater och vitlök. Sen en smarrig guaccamole, lökringar, tomat, ruccola och inlagd gurka på det. Fullkornsbröd gör det lite hela lite nyttigare och faktiskt mycket godare.
