Gammal mat

Pappa hittade ett gäng gamla Allt om mat-tidningar. April 1974…. två månader innan jag föddes…. Kul att läsa vad man åt då. Det var rejäla rätter – kött, sås och potatis, men även exotiska rätter som ryska blini och spansk kycklinggryta. Tidningarna måste aboslut sparas och vem vet – snart kanske jag lagar till en smarrig grönpepparbiff med hasselbackpotatis och kokta ärtor.

Efterfrågat recept

Havremuffins med torkad frukt

7-9 stora muffins (muffinsplåt rekomenderas)

3 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 dl grahamnsmjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
1 dl russin
10-12 hackade torkade aprikoser
3 ägg
1 dl socker
1 dl flytande margarin
2 dl filmjölk
råsocker

Blanda havregryn, mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt, russin och aprikoser i en skål. Vispa ägg och socker pösigt i en annan skål. Vispa försiktigt ner margarin och fil i äggsmeten. Rör ihop äggsmeten med mjölblandningen. Skeda upp smeten i muffinformar. Strö på råsocker. Grädda i 225 grader i ca 15-20 minuter.

Gott och lite nyttigare än vanliga muffins

Vad är det du stoppar i munnen?

Numera kan man köpa ekologiska bananer lika eller nästan lika billigt som vanliga (kraftigt besprutade) bananer. Gör det – både för din och naturens skull. Bananer är en av de frukter som mest blir överöst med bekämpningsmedel eftersom den är sårbar för svampangrepp och lätt ruttnar. De ekologiska bananerna besprutas inte och innehåller därför fler vitaminer och sekundära ämnen som kan bidra till att förebygga sjukdomar. (källa: iForm)

När du ändå tänker på vad du egentligen stoppar i dig så skulle jag vilja berätta nåt som jag, tills för några månader sedan, inte hade någon aning om: de läckra torkade aprikoserna som vi köper och äter som nyttigt snacks, har i brödet eller i müslin. De som vi tror är naturliga och nyttiga. De oranga aprikoserna. De enda som jag sett i affärerna. De är behandlade för att få den färgen. Istället blir de svart-bruna när de torkas, men nej det är ju inte så snyggt så då proppar de dem med en massa konstigheter som vi och våra barn sedan helt ovetandes stoppar i oss – för det är ju bara torkad frukt. Nä, leta upp de svarta, osvavlade istället. De kostar lite mer men du vet vad du sväljer i dig iallafall.

Sillidill

Tre sillar fick trängas på påskbordet i år; en chilisill, en matjesillidill och en currysill.

Chilisill
Ta ett paket 5-minuters-sill och låt bitarna rinna av i en sil. Blanda 2 dl creme fraiche med en halv tesked sambal olek, en matsked chilisås, en pressad vitlöksklyfta, salt och peppar. Skär sillarna i mindre bitar. Blanda och lägg i en burk med tätslutande lock. Låt gärna stå i kylskåp en dag eller två innan servering.

Matjesillidill
Låt 225 g matjessillfiléer rinna av i en sil och finhacka en stor rödlök och några kvistar dill. Lägg lök och dill i en skål och blanda ner 1 dl gräddfil, 1 dl creme fraiche och 1/2 dl majonäs. Rör om och salta och peppra efter behag. Blanda ner matjesillen, lägg i en burk med tätslutande lock och låt stå i kylskåp en dag eller två innan servering.

Currysill
Ta ett paket 5-minuters-sill och låt rinna av i en sil. Häll 2 msk honung i en kastrull, tillsätt 1 1/2 tsk curry och låt koka upp. Rör hela tiden. Häll honungscurryn i en bunke och tillsätt 3 dl creme fraiche. Rör kvickt i hop det då risken finns att honungen stelnar och bildar klumpar. Salta och peppra efter behag. Finhacka ett halvt äpple (gärna ganska syrligt) – låt skalet vara kvar och blanda ner i currysåsen. Skär sillarna i mindre bitar och rör ner. Och tillsist…. ja just det…lägg i en burk med tätslutande lock och låt stå i kylskåp en dag eller två innan servering.

Sillarna serveras med fördel med kokt potatis, knäckebröd med smör och en ägghalva. Och Apotekarnes påskmust så klart.

Sillidill på er

1

Påsklunch

Moderniserad effekt

Det är ju faktiskt så att hemmalagat oftast är godast och för ett tag sen gjorde vi ”handburgare” här hemma. -Ja, man håller ju dem med handen, som dottern påpekade. Burgare gjorda av nötfärs och massor med färska och torkade örter, finhackade soltorkade tomater och vitlök. Sen en smarrig guaccamole, lökringar, tomat, ruccola och inlagd gurka på det. Fullkornsbröd gör det lite hela lite nyttigare och faktiskt mycket godare.

Dottern gjorde sin egen specialare med ketchup, gurka och tomat som hamnade ovanpå istället för i.

Apropå ketchup…. man säger ju att något kan råka ut för en såkallad ketchupeffekt – alltså att först kommer inget, sen ingenting och sen kommer allt på en gång…. Precis som ketchupen gjorde förr när man hade den i glasflaska och fick skaka och skaka och….splatt!!! Men nu förtiden finns det ingen som säljer ketchup i glasflaskor… bara chilisås. Så nu borde man alltså säga: -Ja du, det var rena rama chilisåseffekten!

Strömavbrott, omsomning, matlagning, frukost, dansträning – allt innan lunch.

Efter lunch blir det besök i den stora staden. Först knytkalas, sedan besök på det nya flashiga köpcentret.  Måste rusa! Tjipp!

Los musslos

I går hade vi musselfrossa – som förrätt. Efter att ha köpt ett nät med musslor och sedan slängt allihop då jag tyckte att de hade legat för många dagar i kylskåpet, så köpte vi i går ett nytt gäng med färska, fina, blåa små rackare.  Nu skulle det premiärkokas musslor.

Jag har alltid trott att jag inte tycker om musslor, men insåg i höstas efter en mycket trevligt tapas-kväll med kollegorna, att det berodde på att jag bara har försökt att få i mig burkmusslor. Aj aj aj vad gott det var med färska. (som gammal västkustböna så skäms jag nästan för att berätta detta)

Så igår var det alltså dags att laga musslor och eftersom jag är mycket dålig på att följa recept så blev det på en höft den här gången också. Jag läste fem eller sex olika recept och kom fram till att det här skulle nog inte bli nån match.

Först satte jag min far på att gå igenom alla musslor och slänga ALLA som var öppna efter att de lagts i vatten eller var trasiga. Efter det så slängde jag några till… och sen några till som vi var lite tveksamma över och nån mer. Sen var det bara hälften kvar. Men det är inte så dyrt med musslor så det gjorde inget. (När man har kokat dem så ska man även slänga de som eventuellt inte har öppnat sig.)

Förrätten blev en succé och som pricken över i:t så stekta jag också snabbt upp varsin pilgrimsmussla till oss. (de var dock liiiite dyrare)

Här kommer receptet på blåmusslorna…. på en höft.

Rensa ordentligt och ta bort musslor som inte stänger sig efter att du slagit dem lätt i diskbänken eller efter att du haft dem i vatten ett litet tag. Skrubba och ta bort eventuellt skägg.

Finhacka en gul lök och två vitlöksklyftor. Bryn löken i en ganska rejält tilltagen kastrull. Häll på ca 2 dl vitt vin och ungefär 3 dl grädde. Salta och peppra.Släng även i nån matsked med finhackad persilja.

Låt koka upp och häll sedan försiktigt ner musslorna. På med locket och låt koka upp igen. Ta en slev och vänd försiktigt runt musslorna så att alla någon gång får komma ned i spadet. På med locket igen. Jag trodde först att jag gjort för lite spad men musslorna ska inte täckas. Låt dem koka i ca 5 minuter med locket på – sänk värmen något. Rör då och då så att alla får det goda spadet på sig.

Har de kokat i fem minuter? Har de öppnat sig? Då är det dags att servera. Lägg upp dem i varma skålar eller tallrikar och ös spadet över. Servera med en liten (eller vanlig) gaffel och bröd. Vitt vin är gott till och glöm inte att doppa brödet i spadet. (ät  inte musslor som inte öppnat sig.)
Mmm(usslor)!

Ps. Trogna ”Halv åtta hos mig”-tittare som vi är så fick jag lappar med betyg av dottern. Ett betyg för varje rätt. Hon var inte förtjust i varken blåmusslor eller pilgrimsmusslan, men trots detta så blev betyget en  femma och en sjua. Varmrätt och efterrätt fick dock varsin stark tia! Jag tror att jag vann.

”Coola kakor”

I förra veckan hade jag fikabesök två dagar efter varandra. Visserligen har jag ett bageri på andra sidan gatan – men hembakat är ju alltid godast. Och roligast. Jag bakade en gammal klassiker – kolakakor. Använde dock ett annat recept än vad jag brukar använda och tyckte att degen var lite svårhanterlig. Det kan i och för sig bero på att jag satt. I soffan. Kunde ju inte missa Lipstick Jungle och hann inte med allt i pausen. I alla fall så blev kakorna ganska tjocka och lite väl sega. Jag var lite missnöjd men den dubbla satsen gick åt i ett nafs och det var inte bara fikagästerna som gillade småkakorna utan även dottern och maken. Så i helgen fick jag en ”beställning” av mannen. Lite fler kolakakor tack. – Ok, ok sa jag, men då ska jag ta det gamla receptet. Men, nej, det gick inte för sig för de var PERFEKTA! Ok. Ok.

Så ståendes den här gången och med hjälp av den kära assistenten gjorde jag ett nytt försök. En tredubbel sats den här gången då maken önskade ta med sig ett gäng kakor till mötet på jobbet på måndagen. De hade haft en release på fredagen och kunde passa på att fira lite. Det gick mycket bättre andra gången (efter att jag hällt i lite mer sirap än vad det stod i receptet). Kakorna blev tunnare och inte fullt så sega utan med perfekt konsistens. (och med perfekt kolasmak enligt en av mötesdeltagarna).

Så nu har vi en jätteburk med kolakaor här hemma lagom till mormor och morfars besök till helgen. (Jag får sätta hänglås på burken tror jag så att det finns några kvar till morfar) Dottern fick göra etiketten till burken och då jag ljudade ordet så blev det ”Coola kakor” vilket vi tyckte var lite roligt. Det blev nästan rätt, men det var inget jag kommenterade.

Recept? Ok. Här kommer det:

100 g smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Rör rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta i hop till en deg. Rulla ut degen i 3 till fyra längder. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och platta till lite med fingrarna. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-13 minuter. Skär dem på snedden medan de fortfarande är varma och låt svalna på plåten.

En härlig brunch ute på landet

Foto & collage: Bitar av livet

I helgen var jag på släktkalas på Skårs gård i Halland. Vi serverades en brunch som tog flera timmar att gå igenom och när jag trodde att jag var klar – ja då fick jag veta att det fanns våfflor också. Man behövde ju inte… men vem kan motstå en våffla till kaffet. Miljön och omgivningen var så härlig och rogivande. Man satt och åt i ett gammalt stall (nuförtiden utan vare sig hästar eller hö) och maten stod uppdukad i ett rum brevid där ljuset flödade in från de stora fönstren. Vackra uppläggningsfat och skålar gjorde att man inte bara åt med munnen utan även med ögonen. Tack snälla farbror och faster för ett mysigt och trevligt kalas!