Häromdagen var vi i Eslöv… det händer väldigt sällan trots att det inte ligger speciellt långt bort. Det är liksom åt fel håll och i Lund, som ligger lika nära och rätt håll, finns det betydligt mer av det mesta.
Nu var vi iallafall där för att uträtta några ärenden… polisärenden… passärenden och lite annat. Jag och barnen sitter i bilen och väntar på maken som är och tar ut pengar, när jag ser att vi parkerat bredvid ett café. Jag tittar lite till och ser att det ser väldigt trevligt ut. Det verkar vara ett café och deli… Min dröm har de senaste 15 åren varit att öppna ett café och deli – ”Emmas Café och Deli”. Så jag tänker på det i nån minut. Sen tänker jag självklart på min blogg och kommer ihåg att jag har kameran i väskan. Jag ser att maken är på väg tillbaka och känner det enormt stora behovet att ta kort på alla fina saker jag ser genom skyltfönstret. Jag säger till dottern vart jag ska och springer in i lokalen (barnen var ensamma max 15 sekunder i bilen innan maken var framme).
Väl inne frågar jag om jag får ta några bilder till min blogg då jag tyckte att det såg så fint ut. Jag inser att det där lät ju lite dumt så jag ber att få köpa med mig två bitar av den smarriga morotskakan också. Tjejen bakom disken såg lite förvånad ut först men finner sig snabbt. När jag klickat av tjugotalet bilder på bröd, marmeladburkar och kakor frågar jag lite skämtsamt om de brukar ha så här knäppa kunder och istället för att säga något i stil med ”nämen du är väl inte knäpp” så säger hon: ”Det är alltid trevligt med knäppa kunder så att det händer nåt annorlunda!” …..!
Ja, ställer man frågor så får man ju räkna med ärliga svar också…
Etiketter cafe, Deli, Knäpp, morotskaka
