Äntligen är det Malmös tur!

Så himla roligt! Vilket ös! Vad många autografer dottern fick! Vad bra Petra var när hon improviserade! Vilka bra låtar!!!

Ikväll ser vi det igen – fast hemma i soffan och då hejar vi på Star Pilots, Agnes, Anna och Maria och Malena Ernman och Next 3. Och Susanne Alfvengren var ju bra också. Det var väl alla utom Thorleifs och Sara va…?

Bästa citatet från Petra var när hon intervjuar en av småkillarna i Next 3 under en av fejkduellerna: ”Ååh så synd! Så gullig men ändå så…..tom!”

Jag hoppas att Agnes har på sig en längre klänning när hon sitter ner så att hon slipper visa trosorna,  och jag hoppas att hemlige artisten sjunger rent ikväll.

Om ni ser puffen till Melodifestivalen ikväll 19.30 så ska ni veta att det var VI, genrepspubliken, som skrek, tjoade, stampade och viftade. Den BÄSTA publiken!

Ps. Och mitt i bland alla dessa människor så sprang jag på Maximilias mamma och fru Hallakulle (som jag just nu inte kan länka till….grr)

Bröllopsyran inleds här!

Det är väl ingen som har missat att nästa vår händer det som alla (?) har väntat på. Viktoria får sin Daniel och vi lär väl drunkna i snack om ringar, klänningar, frisyrer, gäster och tårtor om medierna ska fortsätta som de gjorde igår.

Så jag tänkte att vi ska väl inte vara sämre vi bloggare. Leta fram lite minnen, bilder och stämningar och berätta om ditt bröllop. Så mycket eller så lite du vill. Det är alltid kul att läsa om bröllop och dessutom kan ju Kronprinsessan behöva lite tips och idéer från några med erfarenheter.;-)

Jag börjar och passar vidare till Maximilias mamma, Fru Hallakulle, Lotta och Linda. Antar ni utmaningen?

Vi bestämde oss en kväll i maj för snart två år sen att det nog var läge att gifta sig inom en ganska snar framtid. Vi ville ha ett barn till och det var mest praktiskt att gifteriet skedde innan – för sen vet man ju inte när man orkar…. Så ungefär fyra månader senare gick bröllopet av stapeln.

För att slippa göra så mycket själva vad gäller mat, dukning och hela den biten så bestämde vi oss för ett litet bröllop med familjen och ett fåtal nära vänner. En liten bit ifrån oss ligger ett ställe som heter Butler Service och det var perfekt. En fin skånelänga ,underbart inredd, med en äkta butler och en jätteduktig kock. Dessutom har de en engelsk taxi så där var bröllopsfordonet fixat.

När man har en svärmor som är en riktig fena på att sy så föll valet självklart på att låta henne sy upp brud- och näbbklänningar. Jag gillar enkelhet, klassiskt med inslag av 50-tal och Jackie Onassis så efter lite springande i bröllopsbutiker så kom vi ganska snabbt fram till hur klänningarna skulle se ut. De blev precis som jag ville ha dem.

Våra förlovningsringar gjorde vi för ett par år sedan hos en god vän som är guldsmed så naturligtvis fick han göra vigselringen också. Jag blir fortfarande helt sprittig i kroppen varje gång jag tittar på de gnistrande stenarna.

De underbara bilderna ni ser här är tagna av en jätteduktig, ung och lovande fotograf. Att titta på hans bilder är som att se en dokumentär av sitt eget bröllop och han har hittat vinklar och detaljer som gör bilderna levande och stämningsfulla. När vi vänt oss om i kyrkan och tittar ut över församlingen så ser jag honom ligga på golvet längst bort vid utgången. Han gjorde allt för att hitta den rätta vinkeln.

Avslutningsvis vill jag bara berätta att sommaren 2007 var den regnigaste sommarn i mannaminne (mitt iallafall) så självklart räknade vi inte med sol och värme. Jag köpte snygga gröna Tretorn gummistövlar som jag tänkte ha på några foton och jag letade länge, länge efter snygga vita paraplyer. När vi kom ut ur kyrkan blåste det kallt och himlen var grå. Men precis som i kärlekshistorierna på film,  sprack himlen upp och när vi anlände till bröllopsmiddagen i vår engelska taxi stod alla gäster i trädgården i solskenet och väntade på oss med bubbel i glasen. Det kunde inte bli bättre. Nästa dag regnade det igen och då hade jag både oanvända gummistövlar och paraplyer att skydda mig med.

”Coola kakor”

I förra veckan hade jag fikabesök två dagar efter varandra. Visserligen har jag ett bageri på andra sidan gatan – men hembakat är ju alltid godast. Och roligast. Jag bakade en gammal klassiker – kolakakor. Använde dock ett annat recept än vad jag brukar använda och tyckte att degen var lite svårhanterlig. Det kan i och för sig bero på att jag satt. I soffan. Kunde ju inte missa Lipstick Jungle och hann inte med allt i pausen. I alla fall så blev kakorna ganska tjocka och lite väl sega. Jag var lite missnöjd men den dubbla satsen gick åt i ett nafs och det var inte bara fikagästerna som gillade småkakorna utan även dottern och maken. Så i helgen fick jag en ”beställning” av mannen. Lite fler kolakakor tack. – Ok, ok sa jag, men då ska jag ta det gamla receptet. Men, nej, det gick inte för sig för de var PERFEKTA! Ok. Ok.

Så ståendes den här gången och med hjälp av den kära assistenten gjorde jag ett nytt försök. En tredubbel sats den här gången då maken önskade ta med sig ett gäng kakor till mötet på jobbet på måndagen. De hade haft en release på fredagen och kunde passa på att fira lite. Det gick mycket bättre andra gången (efter att jag hällt i lite mer sirap än vad det stod i receptet). Kakorna blev tunnare och inte fullt så sega utan med perfekt konsistens. (och med perfekt kolasmak enligt en av mötesdeltagarna).

Så nu har vi en jätteburk med kolakaor här hemma lagom till mormor och morfars besök till helgen. (Jag får sätta hänglås på burken tror jag så att det finns några kvar till morfar) Dottern fick göra etiketten till burken och då jag ljudade ordet så blev det ”Coola kakor” vilket vi tyckte var lite roligt. Det blev nästan rätt, men det var inget jag kommenterade.

Recept? Ok. Här kommer det:

100 g smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Rör rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta i hop till en deg. Rulla ut degen i 3 till fyra längder. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och platta till lite med fingrarna. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-13 minuter. Skär dem på snedden medan de fortfarande är varma och låt svalna på plåten.

Några steg närmare att gå och svänga sina lurviga?!

Foto & collage: Bitar av livet

Dottern har börjat dansa. Strax innan jul läste jag i tidningen om att det öppnat en drop in dansskola i Lund. Inga uppbundna dagar, inga specifika danser utan man kan droppa in när man vill och dansa vilken dans man vill – efter schemat så klart. Smart säger jag som vet hur svårt det är att bestämma en dag och sedan räkna kallt med att man har ork, friska barn och lust just den dagen. Jag har inte tagit (dans)steget än och steppat loss på Drop in Dance´s lektioner, men dottern har och jag är nu minst 8 steg närmare att själv bege mig dit – med Maximilias mamma kanske?

Trevligt ställe, mycket trevlig ägare, trevliga föräldrar att sitta och prata med medans barnen dansar, gott kaffe och ett mycket inspirerande danschema. Mina chanser att få vara med i Let´s Dance ökar kanske ytterligare om jag kan lite Brazilian Passion.

Vill du vinna en iPod Nano?

Ja vill du det? Jag gissar det. Det hela är mycket enkelt. Det du behöver göra är att registrera dig på den nyöppnade webbutiken Lavendeldockor och få så många av dina vänner som möjligt att också registrera sig.  Du har då chans att vinna en sprillans ny Röd iPod Nano 8GB, en trevlig vän på bussresan, i joggingspåret eller i solstolen.

Registrera dig HÄR för att vara med i tävlingen.
Webbbutiken Lavendeldockor säljer vackra saker till ditt hem  – gör ett besök redan nu.

Äpplen och päron

Har man en mamma som hela tiden tar kort på allt, från frukostmackan till sina gummistövlar, och ständigt får höra: ”Ta inte mat än, vänta, vänta, jag ska bara ta ett kort först”,  ja då är det inte konstigt att man påverkas. Jag har inte en sån mamma – men min dotter har.

Min lilla rosa kamera följer med mig nästan överallt och det är alltid fritt fram för dottern att låna den. Jag har hittat många märkliga bilder i datorn efter att jag laddat över bilder, men också många väldigt bra. De har ett annat perspektiv om man säger så. Att hon har påverkats av sin mammas bloggande märkte jag häromdagen (när jag satt och förklarade för min mor vad Facebook var). Då kom min lilla tös till mig, visade mig kameran och sa: ”Mamma, nu har jag tagit några bilder som jag vet att du tycker är jättefina. Du kan använda dem om du vill.” ”I min blogg menar du?” sa jag och hon nickade. Så självklart använder jag min snart sexåriga dotters bilder i det här inlägget och konstaterar att det kommer att bli nåt ordentligt av henne när hon blir stor – hon är ju så väldans lik sin mor.

Biten av havet

Foto & collage: Bitar av livet

Jag kommer från västkusten och är uppvuxen vid havet. Precis vid havet. Nära, nära. Nu bor jag lite längre söderut, vid rapsåkrarna, pilträden, den milsvida utsikten över åkrarna och bland storkarna. Här trivs jag bra men saknaden efter havet känns ibland. Havet ligger visserligen inte så förfärligt långt borta – men det är inte tillräckligt nära…

Som tur är bor mina föräldrar kvar nära, nära havet, så när vi är där är ett strandbesök ( eller så många det bara går att klämma in) ett måste. Dottern älskar att vara där – oavsett årstid och väderlek. Att klättra i bergen har blivit ett kall för henne och favoritplatsen ”grottan” måste besökas varje gång annars blir besvikelsen stor. Många stenar har kastats i vattnet och många har släpats hem. Hem till oss. 20 mil söderut.

Jag är för alltid västkustbiten och tänker ibland på den tiden då man bodde där, varför hade man inte vett att uppskatta allt det som man saknar nu. Havet, klipporna, tallarna, närheten till storstad och spårvagnar. Men det var väl vardagen. Skulle jag flytta härifrån skulle jag troligen sakna det platta landskapet och den grötiga dialekten. Tur att det bara tar två timmar att köra upp till ”bästkusten”.

Våren som kom av sig

Foto & collage: Bitar av livet

I dag vaknade vi upp med ett vitt, luddigt landskap utanför. Båda barnen satt och njöt vid fönstret och storasyster berättade att idag skulle det minsann göras snöänglar. (Lillebror förstod nog inte vad det var som hänt… men han såg att något var annorlunda). Maken var snabbt ute med skottskyffeln och när han kom in väntade nybryggt kaffe och goa mackor.

Färden till dagis blev nyttig för modern i huset: En unge puttades i vagnen och en unge (och några kilo snö) drogs i pulka. Detta i nära två dm snö. Härligt.

Hör på radion att snöfallet kommer att dröja kvar – ända till torsdag kväll. Mysigt.

En härlig brunch ute på landet

Foto & collage: Bitar av livet

I helgen var jag på släktkalas på Skårs gård i Halland. Vi serverades en brunch som tog flera timmar att gå igenom och när jag trodde att jag var klar – ja då fick jag veta att det fanns våfflor också. Man behövde ju inte… men vem kan motstå en våffla till kaffet. Miljön och omgivningen var så härlig och rogivande. Man satt och åt i ett gammalt stall (nuförtiden utan vare sig hästar eller hö) och maten stod uppdukad i ett rum brevid där ljuset flödade in från de stora fönstren. Vackra uppläggningsfat och skålar gjorde att man inte bara åt med munnen utan även med ögonen. Tack snälla farbror och faster för ett mysigt och trevligt kalas!

Favoriter i fönstret

Sen nyår har det varje fredag ställts en ny, frisk och härlig bukett med tulpaner i köksfönstret. Jag är helt galen i tulpaner och älskar till och med ljudet av dem. Det där krispiga knarret när man ställer ner dem i vasen. Den här fredagen blev det inga färska tulpaner då jag och dottern har begett oss iväg på en roadtrip norrut över helgen. Maken och sonen, som är kvar där hemma, får hålla tillgodo med de gamla. Men jag tror inte att de är så ledsna över det.

Fortsatt trevlig söndag.