En dag ute

Förberedelser

Jag älskar våren! Hm, tänker du, börjar hon tänka på våren redan? Japp! Det är nu man ska trycka ner alla lökar i jorden så att trädgården fullkomligt exploderar (lite överdrivet kanske) av tulpaner, krokus och liljor. Inhandlade diverse lökar förra veckan och den här hösten tänkte jag faktiskt få ner dem i jorden också.

Innan jag gick ut för att gräva har jag gått runt i huset och tittat ut genom fönstren för att hitta platser där lökarna ska ner. Målet är att man ska se tulpaner i från alla fönster på nedervåningen.  Sen ska de även synas från gatan också. När det var fastställt var det bara att trycka ner de små liven i jorden – trodde jag. Insåg snart att för att komma åt jorden så var jag först tvungen att rensa. Bristen på engagemang ute i trädgården i somras blev med ens väldigt uppenbar.

Ja ja, det var bara att ta fram de större redskapen och sätta igång. Jag hade god hjälp av dottern och lillebror var hygglig nog att sova gott i vagnen.

Sen var det bara att börja pussla. Färger skulle passa ihop och de lägre blommorna skulle stå framför de högre osv. Alla lökar är inte nere än utan det får bli nån mer dag ute med händerna i jorden. Längtar som sagt till våren!

Lite kvar

Hösten är helt klart här även om träd och buskar inte glöder i sprakande färger ännu. Men det känns på lukten. Grannarnas äpplen, som jag berättat om tidigare, ger i från sig en än så länge härlig doft och den kyliga luften luktar friskt och gott.

Växterna i rabatterna håller på att vissnar ner men det finns lite färg kvar fortfarande. Rosenbuskarna skickar fortfarande ut nya knoppar som slår ut i solen och lavendeln är fortfarande härligt blå. På björnbärsbusken, som gett oss mängder med bär, finns det fortfarande några kvar som kan bidra till en smaskig mellis. Dahlian har fortfarande gigantiska klarröda blommor och jag lovar dig kära dahlia att i höst ska jag ta upp dina lökar och förvara dem i garaget. Vi hade tur i år att vintern var så mild att du klarade av att övervintra ute.

Trädgårdsmode

Jag måste bara berätta historien om mina gummistövlar som jag tycker väldigt mycket om. (Hm, ytterligare en märklig sak som jag gillar väldigt mycket) Det är ett par rejäla Tretorn-stövlar med en träkärna i sulan som gör att de är bra att promenera i och att man kan trampa på en spade utan att de liksom böjer sig.

Det kanske inte är så konstigt tycker du att jag har ett par sådana när jag nu har en trädgård som jag ibland grosar ner mig i. Men det var faktiskt inte därför som jag köpte dem utan det var till vårt bröllop(!) Det var ett bröllop där jag hade på mig vit klänning, slöja och hela baletten och min man hade en vit linnekostym.

Så var kommer då de gröna gummistövlarna in? Jo, vi gifte oss i början av hösten och OM det skulle bli regn vid fotograferingen så tyckte jag, käck som jag är ibland, att en bild på oss under ett paraply och mig med stora gröna gummistövlar skulle vara kul. Nu blev det kanonväder så gummistövlarna fick stanna kvar i bilen och nu använder jag dem oftare tillsammans med byxor än med sidenklänning och brudbukett.

300!

Tjoho! 300 besök på mindre än tre veckor som bloggare – och jag som inte ens har nån annons ute! Vilka är ni? Eller är det bara syrran och Maximilas mamma som är inne hela tiden?

Hoppas att det går lika bra i fortsättningen!

Nu ska vi ut i trädgården och gräva ner fler lökar! Längtar till våren.

Konst gjord för lek

Var på besök i Den stora staden i går, det var ett tag sen sist, för att träffa 1) en universitetskompis och 2) en gymnasiekompis. Mycket trevligt och på vägen mellan de två mötena gick jag och barnen förbi mina gamla kvarter. Jag bodde en gång ett stenkast från både opera och konsthall och där, mitt i bland all kultur, ligger en lekplats. Så klart så kan det ju inte vara en vanlig lekplats utan konsten är märkbar även här. Går det att leka här undrade jag först, men insåg sen att det är ju barn det handlar om – de kan leka på och med vad som helst.

En helt ny värld

När dottern (5 år) i somras hade varit hos mormor och morfar på sin årliga semester, kom hon hem med min gamla kassettbandsväska fylld med olika sagoband. Banden som låg i var mina gamla från 70-talet och min systers band från 80-talet. En väska fylld med barndomsminnen alltså. ”Vänsterpropagandan” Ville, Valle & Viktor, otäcka Bröderna Lejonhjärta, mysiga Beppe och hans dockor och konstiga Loranga, Masarin och Dartanjang.

I alla fall, dottern kom hem med alla dessa band och hon var lite bekymrad för hon hade ju ingen bandspelare. -Joho då, säger jag och tar fram hennes cd-spelare och det är när hon skrattar både högt och förvånat över att det helt plötsligt fälls ut en lucka i apparaten som hon haft i över ett år, som jag inser att hon är ett barn i den digitala generationen. Hon har aldrig upplevt väntan när man ska spola till början av bandet. Hon har aldrig blivit avbruten när det är som mest spännande för att byta sida. Detta är något helt nytt för henne. Hon vägrade först att trycka på stop-knappen när hon skulle på toaletten för hon var ju van vid att man på CD-vis måste börja om från början. Men efter en liten stunds genomgång, bland annat om att man måste trycka hårt på knapparna – inga touchknappar här inte, så kunde hon hantera banden som en riktig 70-talist.

Så nu sitter hon lika uppslukad av berättarnas röster som jag gjorde för 30 (!) år sedan. Om och om igen lyssnar hon på alla banden.  Jag kommer i håg känslan och jag är så glad att hon tycker om det lika mycket som jag gjorde.

Hemma hos Sjörövar-Fabbe

Spenderade 4 timmar på ett lekland i dag med barnen. Dottern hoppade, sprang och åkte i 190 och kom då och då förbi för att dricka lite. Sonen sov nästan hela tiden i vagnen. Vad gjorde mamman då? Satt och tittade på? Nej nej. Självklart fanns där både gratis uppkoppling och latte (den var dock inte gratis) så mamman hade det ytterst trevligt mitt i allt ståhej.

Traditionella roller i hemmet

Även om vi är unga moderna människor som strävar efter att leva i ett jämlikt förhållande, så är det ändå vissa sysslor i hemmet som hamnar under kategorin könsuppdelade uppgifter. Det är min man som byter däck på bilen och det är jag som lagar mat. Det är min älskade man som åker iväg till återvinningsstationen med våra sopor och det är jag som köper och vattnar blommorna. Min arbetskollega skriker högt de gånger jag råkar nämna att jag med glädje överlåter en del ”karlagöra” åt min man.  – En god kvinna reder sig själv säger hon… och besprutar sina rosor med diskmedel istället för såpa. (Förlåt älskade kollega – kunde inte låta bli)

Men när hösten kommer och båda våra grannars äppelträd är fullkomligt smockfulla med äpplen (vi har inga egna äppelträd men delar av grannarnas äppelträd hänger över på vår tomt och vi får mer än gärna hjälpa dem att äta upp äpplena) – DÅ tar min man på sig förklädet och tar över köket. För ska det bakas äppelkaka hos oss så är det han som ska göra det! Och han gör det bra! Glass är det självklara tillbehöret och det finns nästan inget bättre än att äta nåt som någon annan har lagat!

Sen måste jag nog tyvärr erkänna att jag inte kan komma på några tillfällen då jag kliver över gränsen till den manliga sidan…. eller räknas att tända en brasa? (om jag slipper bära in veden).

Fotnot: Övriga tillfällen då min man tar över köket är då det ska göras pizza (han har ett förflutet som pizzabagare under ungdomsåren), lagas skånsk äggakaka och när det ska bli ”klumpsoppa” till middag. …och när det ska diskas förstås.

”Men mamma…

… det heter faktiskt inte LÄNKA, det heter LÄNGTA.”

Kommentar från femåringen när jag pratade blogg med min man.

Uppdrag barn

Childhood arbetar för att utsatta barn i världen ska få en bättre chans i livet. Gå in och läs mer på www.uppdragbarn.se

Sån är jag

Fick tipset av väninnan som skriver bloggen Maximilia att ta reda på vem jag egentligen är på 41 frågor – 1 personlighet.

Min personlighetstyp är:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa mig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Mig på pricken – särskilt det där med populär! Ser dock att jag tydligen valt helt fel jobb… Religionslärare?

I-landsproblem

Jag har ett ”problem”. Vi bor i ett gammalt hus från början av 1900-talet och har nu när vi renoverat gjort det i gammal stil med putsade väggar och fönster med spröjs. En del av mig vill även inreda i gammal stil med vitmålade möbler, trasmattor, vit- och blårandiga tyger. En annan del av mig vill så gärna ha en PH-lampa, svarta Lilla Åland-stolar runt matbordet (som gärna får vara vitt) och gillar det lite strama, minimala.

Hur ska jag få ihop detta? Visserligen är började PH-lampan att tillverkas redan 1925 och Lamino-fåtöljen 1956. Så egentligen är det inte det moderna jag fastnar för utan det klassiska som håller och alltid funkar. Troligen så kommer vi att blanda stilar här hemma – gammalt klassiskt och modernt inköpt på IKEA (som jag för övrigt också alltid älskat). Bara man gillar det man har hemma, det är väl ändå det viktigaste.

Jag har ett föremål här hemma som jag drömt om att få äga sedan jag var barn och det är en termos.(!!!) Inte vilken termos som helst utan en Stelton-termos i rostfritt stål som började att tillverkas på 70-talet. Jag fick den i 30-årspresent och jag njuter varje gång jag får en anledning att använda den. Numera så har jag kaffe i den men de första två åren fick den endast användas till tevatten. Helt obegripligt tyckte min man som vid ett tillfälle föreslog att vi skulle ta med den ut på en picknick! -Aldrig i livet! Är du tokig, blev mitt upprörda svar. En annan klassiker som jag är otroligt glad över är vårt nylagda golv i tvättstugan och groventrén. Det är ett klinkergolv från Höganäs – jag tror till och med att det heter Höganäs. Brunt, grovt med svarta fogar. Ursnyggt!!!

Så, en termos och ett golv är förutom min familj mina käraste ägodelar här hemma. I bland fastnar man för de konstigaste saker.