Fint väder och flaggan i topp

Takrenoveringen fortsätter och man kan verkligen säga att vi har haft tur med vädret. Norrsidan är nu pappad och klar och byggarna har tagit tag i södersidan. Det kommer att bli så himla fint.

Precis som vid tidigare renoveringar så kommer man på nya saker hela tiden. Det är inte “bara” ett tak längre utan takfönster, färg på panelen på takkupan, ny panel på gaveln ovanför balkongen, nytt räcke till balkongen spotlights på ovanvåningen (bästa att passa på nu när det är öppet från vinden och ut), ska vi måla fönstrena på ovanvåningen medans vi har byggnadsställningar med mera, med mera.

Det senaste vi funderade över var hur vi på något snyggt sätt skulle fästa vår lilla TV-antenn. En stång rakt upp på ena gaveln med en liten låda på var inte så lockande tyckte jag så då kom maken på att vi kan ju sätta en väggflaggstång rakt upp på väggen till kupan (som ni ser på bilden här nere) och på den kunde vi fästa antennen. Superbra idé tyckte jag och sitter nu och letar flaggstänger. Våra kära vänner i Ystad fick en just sådan flaggstång i bröllopspresent som de satt på huset ovanför ytterdörren och det blev så fint. Vi har ju redan gift oss så jag får väl helt enkelt önska mig en flaggstång i 35-årspresent (13/7). Min mamma fick förresten en flaggstång när hon fyllde 50 – jag fyller ju bara 35 så då får det bli en liten istället.

Hål i huvudet? Nä bara i taket!

Så var sommarens renovering igång. Den här sommaren blir det stök och bök utomhus istället för innom hus som det varit de två senaste åren. Vårt 100 år gamla hus ska få en ny mössa. Den gamla mössan bestod av rostig plåt och gammal eternit. Har funkat bra hittills med det har sett för illa ut. Men nu ska vi få ett rött fint plåttak istället – precis som grannhuset fått.

I morse klockan sju kom tre morgonpigga (?) byggare hit och några timmar senare såg det ut som på bilderna nedan. Mycket murkna brädor som tas bort och de murkna takstolarna ska förstärkas. Som tur är ska det bli fint väder den närmsta veckan – kanske lite för fint för byggarna som steks där uppe på taket, men regnet är vår värsta fiende just nu och det verkar hålla sig borta.

Nu är goda jordgubbar dyra!

Häromdagen betalade jag 40 kronor/litern vid vägkanten och idag kostade de 35 kronor/ litern i den lokala affären. Fast jag betalade 50 kronor för en liter….  Varför? Jooo, så här var det… Jag åkte till affären för att köpa lite småsaker bara – vi ska i väg till vänner och fira midsommar och vi skulle bidra med stenbitsrom, vilket betydde att jag inte var tvungen att köpa alla midsommaringredienser. På vägen dit fick jag samtalet som ingen vill ha på midsommarafton strax efter lunch, från min make: “Eeh jo just det, vi skulle ta med jordgubbar själva om vi ville ha det. Jag tror att jag glömde säga det va?” “What? Och var ska jag få tag på jordgubbar på självaste midsommarafton???”De har ju sagt på radion i flera dagar att det råder brist på de röda gubbarna.

I alla fall så står de faktiskt och säljer jordgubbarna utanför kassorna på ica och jag pustar ut, tittar på alla backar fulla med jordgubbar och tänker att de kan jag köpa på vägen ut. Det lilla jag skulle handla drunknar i vagnen under allt annat som jag kommer på att vi behöver och handlingen tar liite längre tid än jag förutsett. När jag står i kassan så blir det (självklart) fel på kvittot för mannen med två tonårsdöttrar som står framför mig och kassörskan får ringa efter rätt priser, jaga miniräknare och lura datorn. Samtidigt som detta pågår, kommer jordgubbsförsäljerskan och meddelar kassörskan att nu är jordgubbarna nästan slut. Jag utbrister ett spontant “NEJ!” och tittar på mina varor som till hälften ligger på bandet och till hälften i vagnen och funderar på vad jag ska göra. Slänga tillbaka allt i vagnen och helt sonika lämna den för att springa och köpa mina jordgubbar eller bara strunta i allt och springa iväg. Mannen framför finner råd snabbt och säger åt sina döttrar att springa i väg och handla. Efter nån minuts funderande och tyst svärande för mig själv, står jag fortfarande kvar då tonårsdottern kommer tillbaka med två liter gubbar till sin pappa (som är orsaken till att mina gubbar håller på att rinna mig ur händerna). Jag sliter upp plånboken, tar upp 35 kronor och tränger mig fram till tonårsdottern och ber henne med min snällaste stämma och vackraste leende att springa i väg och köpa en liter till mig. “Visst, visst”, säger hon och rusar iväg. Hon kommer tillbaka lagom till att hennes far nöjt stoppar tillbaka sitt kvitto och sina 25 kronor, som han fick tillbaka av kassörskan, i plånboken. Jag ger henne mina sista pengar som jag hade i plånboken – 15 kronor- och tackar henne hjärtligt för hjälpen. Jag flinar lite förläget åt kvinnan bakom mig i kön och säger att ibland får man vara lite fräck. När jag går ut ur affären har jordgubbsförsäljarna packat ihop och lämnat lokalen. Jag tittar nöjt ner i påsen på mina, förhoppningsvis goda, jordgubbar och är glad över min fräckhet.

Tredje sommaren i rad

Så var det dags igen. Renoveringsdags. Första sommaren vad det urblåsning och totalrenovering av halva nedervåningen. Andra sommaren…. eller vintern, våren och sommaren var det ju faktiskt när jag tänker efter, då gjorde vi samma sak… fast det var lite mer jobb… med resten av nedervåningen.

Den här sommaren är det takets tur. Vårt gamla tak, bestående av rostig plåt och gammal eternit ska ersättas med ett rött fint plåttak. Grannhuset, som är i samma stil som vårt, la om sitt tak förra våren och deras tak är så fint att vi kör på ett likadant. Äntligen så kommer vår upprustning av huset att synas på utsidan.

Så i skrivande stund springer, klättrar och svettas två killar som sätter upp byggnadsställningar runt huset. När de är klara ska maken klättra upp och ta itu med rivningen. Efter en titt på väderprognosen så suckar vi lättat då det inte verkar bli något regn de närmsta dagarna – förutom idag då. Men det är ju midsommarafton och då regnar det ju alltid.

Trevlig midsommar på er.

Efterfrågat recept

Havremuffins med torkad frukt

7-9 stora muffins (muffinsplåt rekomenderas)

3 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 dl grahamnsmjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
1 dl russin
10-12 hackade torkade aprikoser
3 ägg
1 dl socker
1 dl flytande margarin
2 dl filmjölk
råsocker

Blanda havregryn, mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt, russin och aprikoser i en skål. Vispa ägg och socker pösigt i en annan skål. Vispa försiktigt ner margarin och fil i äggsmeten. Rör ihop äggsmeten med mjölblandningen. Skeda upp smeten i muffinformar. Strö på råsocker. Grädda i 225 grader i ca 15-20 minuter.

Gott och lite nyttigare än vanliga muffins

Vet ni vad…

… jag tror att jag får pausa här på Bitar ett tag. Jag vill inte lägga ner helt men min andra blogg känns mer inspirerande just nu. Dåligt samvete har jag tillräckligt och att ha det för den här bloggen också tycker jag inte är någon bra idé. Jag kommer tillbaka. Lovar. Under tiden är du hjärtligt välkommen till min Sunda stund.

Vad är det du stoppar i munnen?

Numera kan man köpa ekologiska bananer lika eller nästan lika billigt som vanliga (kraftigt besprutade) bananer. Gör det – både för din och naturens skull. Bananer är en av de frukter som mest blir överöst med bekämpningsmedel eftersom den är sårbar för svampangrepp och lätt ruttnar. De ekologiska bananerna besprutas inte och innehåller därför fler vitaminer och sekundära ämnen som kan bidra till att förebygga sjukdomar. (källa: iForm)

När du ändå tänker på vad du egentligen stoppar i dig så skulle jag vilja berätta nåt som jag, tills för några månader sedan, inte hade någon aning om: de läckra torkade aprikoserna som vi köper och äter som nyttigt snacks, har i brödet eller i müslin. De som vi tror är naturliga och nyttiga. De oranga aprikoserna. De enda som jag sett i affärerna. De är behandlade för att få den färgen. Istället blir de svart-bruna när de torkas, men nej det är ju inte så snyggt så då proppar de dem med en massa konstigheter som vi och våra barn sedan helt ovetandes stoppar i oss – för det är ju bara torkad frukt. Nä, leta upp de svarta, osvavlade istället. De kostar lite mer men du vet vad du sväljer i dig iallafall.

Knäpp? Jag? Näää!

Häromdagen var vi i Eslöv… det händer väldigt sällan trots att det inte ligger speciellt långt bort. Det är liksom åt fel håll och i Lund, som ligger lika nära och rätt håll, finns det betydligt mer av det mesta.

Nu var vi iallafall där för att uträtta några ärenden… polisärenden… passärenden och lite annat. Jag och barnen sitter i bilen och väntar på maken som är och tar ut pengar, när jag ser att vi parkerat bredvid ett café. Jag tittar lite till och ser att det ser väldigt trevligt ut. Det verkar vara ett café och deli… Min dröm har de senaste 15 åren varit att öppna ett café och deli – “Emmas Café och Deli”. Så jag tänker på det i nån minut. Sen tänker jag självklart på min blogg och kommer ihåg att jag har kameran i väskan. Jag ser att maken är på väg tillbaka och känner det enormt stora behovet att ta kort på alla fina saker jag ser genom skyltfönstret. Jag säger till dottern vart jag ska och springer in i lokalen (barnen var ensamma max 15 sekunder i bilen innan maken var framme).

Väl inne frågar jag om jag får ta några bilder till min blogg då jag tyckte att det såg så fint ut. Jag inser att det där lät ju lite dumt så jag ber att få köpa med mig två bitar av den smarriga morotskakan också. Tjejen bakom disken såg lite förvånad ut först men finner sig snabbt. När jag klickat av tjugotalet bilder på bröd, marmeladburkar och kakor frågar jag lite skämtsamt om de brukar ha så här knäppa kunder och istället för att säga något i stil med “nämen du är väl inte knäpp” så säger hon: “Det är alltid trevligt med knäppa kunder så att det händer nåt annorlunda!” …..!

Ja, ställer man frågor så får man ju räkna med ärliga svar också…

Tulpaner, tulpaner, tulpaner!

….eller var det japaner?

I höstas köpte jag massor med tulpanlökar och tryckte ner lite varstans i trädgården. Olika sorter i olika färger. Nu är det fantastiskt roligt att gå omkring och titta på hur de kommer upp och slår ut. Alla har inte slagit ut än, vilket är tur – då får jag ha mina älsklingsblommor omkring mig ett bra tag till.

Snart är det dags!

Jag kan inte riktigt förstå att vår lilla tjej har blivit så stor! Till hösten ska hon börja i förskoleklass eller nollan som vissa kallar det. Hon ser verkligen fram emot det och häromdagen var det dags för det första studiebesöket. Det var så roligt att se dem sitta i klassrummet spända och förväntansfulla. Efter lite genomgång var det dags för lite pyssel och sen fick de utforska de nya lokalerna och alla nya grejer. Timmen gick snabbt och på vägen hem skuttade en, om möjligt ännu mer skolsugen liten….stor tjej!